Julstress? Tok heller!
Börjar i tid varje år med att nu fylla i ett körschema i almanackan för december 2010. Jag skriver in vad som skall göras för att allt skall hinnas med som pepparkaksbak, matlagning, julgranspyntning o s v i december nästa år. I den nya almanackan jag köpt. Och julen börjar tidigt hos oss (läs mig). I mitten av november finns oftast första anteckningen om lusse- och pepparkaksbak. Eftersom vi har haft barn på halvtid senaste sju åren så har man ju bara halva december på sig, eller rättare sagt ca 12 dagar, att fixa jul för barnen. Men de har i och för sig blivit så stora nu att de inte bryr sig så mycket. Bara vissa valda delar av familjen. Som dock har flyttat ut. Och en och annan systerdotter som också håller på traditionerna.
Första julklappen inhandlades i juni! Vad och till vem kan jag ju inte avslöja här, det är ju trots allt mer än två månader kvar tills paketet skall öppnas. Och jag har hunnit med tre julklappar till så det blir ingen paketpanik i år heller.
Förra julen höll dock på att gå om intet.
Vi drog på julgransköpet vilket visade sig inte vara så klokt.
Dan före dan före dopparedan åkte maken och jag för att köpa drömgranen. Jag hade tidigare på dan varit och handlat de matvaror som saknades och konstaterat att det fanns maaaaaasssoooooor med granar utanför butiken.
Men då vi kom dit var det - SOPTOMT!
Inhängnaden som tidigare på dagen varit grön, yvig och barrskogsdoftande var bara tom. Ingen försäljare. De hade till och med sopat ihop skräpet till en liten hög mitt i inhägnaden. Så tomt var det på gran.
Vi tog en snabb tur runt kvarteret till den stora blomsterbutiken. Lika tomt där. Inte så mycket som en granruska att lägga ute på trappen!
Sammanbitna åkte vi hem. "Ingen jul utan gran!" konstaterar frugan. Plastgran diskuterades. Kanske en vit eller rosa bara för att markera att den är konstgjord? Men nej, så länge vi kan dammsuga och bära så får det bli en riktig.
Väl hemma började sökandet. Känner vi någon som bor på landet? Jo, några är det väl. En gammal klasskompis utanför Enköping t ex. Men nej hon hade inte tillgång till gran.
Maken hittade till slut en bekant som sa: "Kom ut till mig klockan halv nio i morgon bitti så ordnar vi den saken".
Morgon dan före dopparedan. Solen sken. Ganska kallt och rejäl blåst. Men vackert. Vi åkte utanför stan och efter en stunds letande hittade vi - GRANEN! Vi bytte till oss granen mot en stor mistel från vårt äppelträd och alla blev glada. Tack Magnus!
Lugnet lade sig över huset och vi kunde fira jul i lugn och ro.
Granhistorien är inte slut här minsann. Eftersom granrackarn var så färsk och fin så sköttes den ordentligt. Vatten ett par gånger om dagen och mycket småprat däremellan. Och rackarn satte små kottskott i början av januari! Jag sa till maken att vi blir tvugna att ha kvar granen och köpa en ekorre till den.
Min mamma fyller år i början av januari och maken och jag tog ut henne på lunch på 87-årsdagen. Hon frågade om vi hade slängt ut granen. Nej, inte än, den har skjutit kottskott! Då sa min mamma att vi blir tvugna att köpa en ekorre då. Maken undrar tyst om vi är släkt.
Granen åkte ut senare i januari för trots all omsorg så började den till slut barra. Men en mer barrtät gran har jag aldrig slängt ut!
PS: Årets Blossa har kommit! Den har smak av clementin och skall provas i helgen. Vísst är den fin tillsammans med Systembolagets blå påse?! DS
Jag bor i mistelns landskap.
